Död åt förkyldningar.
Natten till onsdag sov jag nästan ingenting och på morgonen vaknade jag upp med en hemsk förkyldning, både bristande sömn och förkyldningen har suttit kvar så tack vare den värkande halsen och febern knaprar jag smärtstillande och missar resterande av veckans träningar. Känns otroligt surt men what to do?
Kämpar mig igenom körövningar och skola ändå, för det har jag verkligen inte råd att missa. Älska 9an....
Bastard - Amanda Fondell
Återhämtningshelg.
Nu var det ett tag sedan jag skrev känner jag. Inga ursäkter och bortförklaringar, bara ett litet förlåt.
Helgen som för övrigt tog slut igår för er som osannorlikt nog har missat det, har bjudit på kusinkalas, vila (!!!!) och en stor mängd god mat. Jag har helt enkelt satsat på att återhämta mig efter de senaste veckornas hårda pass.
På tal om ingenting så tog min moder fram saxen och klippte av ungefär halva mitt hår (absolut ingen överdrift och resultatet ser ni på bilden ovan). Dock behövdes det och nu är mitt hår fint och fräscht igen!
Mysig söndag.
Har varit en relativt avkopplande söndag med en tripp på stan med Fanny där det fikades och inhandlades en klänning till årets julfest, matlagning till familjen och nu på kvällen for jag iväg på Fuego med modern min. Dagens alla händelser har skjutit upp det jag egentligen måste göra : plugga.
Så nu tänkte jag plugga ett tag, sedan väntar sängen på mig.
You are such a beautiful lie.
Jag är rädd för bra dagar, delvis för att de tar slut men även för att jag är rädd för att aldrig få känna så igen. Du och jag, vi kan aldrig bara vara bra. Samtidigt, är det de bästa jag haft eller kommer ha. Därför är jag rädd över att inte räcka till, vore jag bra nog skulle jag väl vara värd tiden. Eller hur?
Nu vill jag sova, men magen gör ont och huvudet är fyllt av tankar som inte vill försvinna. Tänkte gå upp tidigt imorgon och göra bort allt jag inte hunnit idag, fast det lär ju inte gå som planerat. Godnatt.
Lördag.
Vinterkicken igår, vann alla matcher så det gick lite bättre än förra gången i alla fall.. Idag har jag träning från 15.00 till 17.30 så efter den blir det mest troligt mysmiddag med familjen och sen har jag en himla massa plugg att göra. Roligaste och mest händelserika dagen på länge! :')
Dålig dag.
Mitt blodsocker har slickat botten idag, har varit jobbigt att överhuvudtaget lyfta armarna och mitt enda mål för dagen var att orka med till dess slut vid 15.15.
Då hade jag dessutom löpning i ca 20-30 minuter (beror på hur snabb man är..) och sedan 2 timmars fotbollsträning, jag ville lägga mig ner på marken och gråta redan från start men jag orkade med alltihop dock hade jag kanske inte lika högt tempo som jag vanligtvis har. Men jag klarade hela dagen + träningen och därför förtjänar jag att sova gott och länge i natt.
Monday. 12th November.
Det gjorde ont i hela kroppen att fara till skolan imorse, varje liten muskel sa emot och ville gå hem till sängen igen. Därför var det inte heller en vidare succé att skolan var iskall, vilket innebär att jag gick omkring och frös som en tok hela dagen och detta brukar oftast leda till en hemsk spänningshuvudvärk men idag hade jag turen att slippa.
Efter middagen for jag iväg mot veckans första träning, kändes tungt men jag kämpade mig igenom varje litet moment och enbart därför är jag stolt över att jag överhuvudtaget kom levande därifrån.
Nu tänkte jag sova. Ni får gärna hålla både tummar och tår för att jag ska vakna upp mer utvilad imorgon...
Min helg.
Hela min fredagkväll bestod utav fotboll och tyvärr en hel del sura miner, dock inte mot laget utan all ilska berodde enbart på hur dåligt det gick för mig själv. På lördagen tog jag däremot nya tag och for iväg på veckans längsta fotbollsträning, gick bättre än väntat och jag kunde somna utan att ligga uppe flera timmar och vara besviken.
Idag har vi firat farsdag i tre omgångar. Först en sväng till Boliden där vi fikade den godaste morotskakan eveeeer, sen åt vi en tvårätters (hehe min förrätt vad gudomlig.) hemma med tända ljus och myspys, och nu har vi farit hem till pappa där vi än så länge väntar på farsdagsmyset.
Hoppas ni alla har skämt bort eran morfar, farfar, man och pappa idag, om ni inte alltid skämmer bort dom. Då skadar det inte om dom tar disken idag trots att det är farsdag!
Resultatet.
Att börja från grunden i ett program man aldrig använt förut var en utmaning måste jag påpeka men med hjälp av både Erik och en tutorial så blev resultatet ändå relativt hyggligt. Arbetade som sagt i Solidworks, förrutom ikonerna och statusfältet de trixade jag ihop i photoshop.
Nu sista timmen innan jag slutar ska jag ägna mig åt att lära mig lite om hållfasthetsberäkningar. Ljuva nya kunskaper, hjärnan får verkligen aldrig nog. Önskar att jag kunde spendera min tid på det här resten av livet, för nog är det sant att det är enklare att lära sig saker som man finner både intressant och spännande.
Wednesday.
Dagen har flytit på bra, åt för övrigt världens godaste kycklingwok till lunch.
Ikväll har jag suttit bänkad framför tvn och sett Sverige - Tjeckien, men eftersom den matchen slutade med förlust tänkte jag ta till vara den här fotbollsfria kvällen och gå ut på en promenad. Eller ja, är det för tråkigt att gå så springer jag nog mest troligt. Hörs imorgon!
Praovecka 2.
Veckan innan lovet var jag ju på Lilla Mari och avverkade en veckas prao. Det var superkul och jag fick verkligen känna mig uppskattad, vilket var en skön känsla om man jämför med att sitta i en skolbänk och platta till ändan som min vardag normalt består av.
I måndags inledde jag sista veckan på min låtsaspappas jobb och hittills har det varit riktigt intressant, eftersom jag har fått jobba på med solidworks och at the moment håller jag på med ett litet projekt som jag förhoppningsvis hinner klart med innan veckan tagit slut. Tur att jag har haft Erik till hjälp, annars hade jag varit klar när håret börjat gå mot det gråa hållet då jag velat skrika av frustration ibland. Jag + ett nytt program att lära sig = inte en bra kombination.
Förrutom prao har mina senaste veckor äntligen varit fyllda med fotbollsspelande, trots ömma muskler och ett trött huvud känns det faktiskt extremt bra.
Ni är för fina.
Att logga in och se era fina kommentarer fick mig bokstavligen att le, ni är så otroligt fina och era ord gjorde min dag. Tack underbara ni!♥
Sunday morning.
Det får bli en seg söndag idag med promenad, städning och packning eftersom att ikväll drar vi till vår moder och trött som jag var vaknade för en liten stund sedan, men sådana dagar måste också få finnas och njutas av. Ha det bra!
Jag saknar någon jag aldrig träffat.
Att sätta ord på känslorna i mitt huvud är i princip omöjligt, och att försöka förklara för någon som står på utsidan och enbart tittar in genom den lilla springan i muren som jag byggt upp är meningslöst. Hur ska någon kunna förstå hur det är att tappa bort sig själv? Hur ska jag någonsin kunna beskriva hur det känns att inte ens känna igen sin egen röst?
Fotbollsplanen har blivit en flykt från omvärlden, en chans att äntligen koppla bort allting som händer runt om mig. Där slipper jag känna mig svag, ensam och sämre än resterande delar av min omgivning, jag får känna att jag visst kan och ser mina framsteg. Jag känner att det är JAG som har förbättrat min styrka, spännst och snabbhet, ingen annan. Det är JAG som kan göra över 30 armhävningar utan vila, det är JAG som kan pusha mig själv till den yttersta gränsen och sedan komma tillbaka ännu starkare än tidigare. Det är JAG som visar fingret åt alla som trott att jag ska misslyckas, och så gärna vill se mig falla.
Men i samma sekund som jag knyter upp fotbollsskorna och benskydden åker av kommer tvivlet tillbaka. Gör jag rätt? Är det här bra nog? Borde jag inte kunna bättre? Blir dom besvikna? Samma frågor går runt, runt i mitt huvud varje sekund på dygnet. Och det gör ont, det gör verkligen ont att aldrig känna att det man gör duger. Proven måste alltid ha gått bättre, jag borde alltid ha sprungit lite fortare just den där sträckan, jag skulle alltid ha varit ännu snällare, mer givmild och tacksam mot min omgivning, jag borde må bättre, mitt hår borde vara snyggare, hade jag varit bättre så hade ingenting varit fel i någon annans liv.
Trots att jag är så fylld av tvivel, är jag ändå så tom.
Men vad ger det egentligen? Att förklara för människor med ögonen stängda och fingrarna så djup inkörda i sina öron att de mest troligt känner sin hjärna, vad ger det att förklara för de som inte försöker förstå. Jag mår bra, det är de alla vill höra och det är vad jag ska säga.
Sommaren 2012.
Nu när temperaturen börjar dra sig ner mot minus kan jag inte göra annat än att längta tillbaka till sommaren, trots att just den här sommaren inte bestod av så mycket värme som vi normalt är vana vid.
Adidas Predator Absolado.
Nu när mina gamla älsklingsdojor sjunger på sista versen hade jag inget annat val än att byta ut mina Nike Mercurial mot ett par nya orangea Adidas Predator Absolado. Men inte är det någonting att gråta över för Adidas har ändå alltid varit en favorit dock kommer de närmsta veckorna vara en smärta nu när jag måste springa in dom. Tur att det inte är matchsäsong i alla fall..
Idag vaknade jag till min stora förvåning efter 11, vilket gjorde att det serverades brunch till frukost (havregrynsgröt med diverse tillbehör på) och nu ska jag bara göra mig klar för att utföra några ärenden på stan och sedan ta en promenad upp till bollhallen där dagens träning går av stapeln.
