Jag saknar någon jag aldrig träffat.

 

 

Att sätta ord på känslorna i mitt huvud är i princip omöjligt, och att försöka förklara för någon som står på utsidan och enbart tittar in genom den lilla springan i muren som jag byggt upp är meningslöst. Hur ska någon kunna förstå hur det är att tappa bort sig själv? Hur ska jag någonsin kunna beskriva hur det känns att inte ens känna igen sin egen röst?

 

 

 

Fotbollsplanen har blivit en flykt från omvärlden, en chans att äntligen koppla bort allting som händer runt om mig. Där slipper jag känna mig svag, ensam och sämre än resterande delar av min omgivning, jag får känna att jag visst kan och ser mina framsteg. Jag känner att det är JAG som har förbättrat min styrka, spännst och snabbhet, ingen annan. Det är JAG som kan göra över 30 armhävningar utan vila, det är JAG som kan pusha mig själv till den yttersta gränsen och sedan komma tillbaka ännu starkare än tidigare. Det är JAG som visar fingret åt alla som trott att jag ska misslyckas, och så gärna vill se mig falla.

 

Men i samma sekund som jag knyter upp fotbollsskorna och benskydden åker av kommer tvivlet tillbaka. Gör jag rätt? Är det här bra nog? Borde jag inte kunna bättre? Blir dom besvikna? Samma frågor går runt, runt i mitt huvud varje sekund på dygnet. Och det gör ont, det gör verkligen ont att aldrig känna att det man gör duger. Proven måste alltid ha gått bättre, jag borde alltid ha sprungit lite fortare just den där sträckan, jag skulle alltid ha varit ännu snällare, mer givmild och tacksam mot min omgivning, jag borde må bättre, mitt hår borde vara snyggare, hade jag varit bättre så hade ingenting varit fel i någon annans liv.

Trots att jag är så fylld av tvivel, är jag ändå så tom.

 

 

 

Jag kan inte säga att jag saknar hur det var förr, för förr kände jag också alltid så här. Men jag saknar att inte vara medveten om det inte är så här man ska känna.

 

Men vad ger det egentligen? Att förklara för människor med ögonen stängda och fingrarna så djup inkörda i sina öron att de mest troligt känner sin hjärna, vad ger det att förklara för de som inte försöker förstå. Jag mår bra, det är de alla vill höra och det är vad jag ska säga.

 

 

Att alltid försöka göra andra till lags, är ett stort misstag och du blir bara olycklig själv.
Tro på dig själv, och gör ditt bästa, och sluta tänka negativt.
Lycka är ett val, och beror på vilket perspektiv du väljer att ser ditt liv utifrån.
http://weheartit.com/entry/20100946/via/talesantha

Vi alla vet att du är BÄST inte för det du gör utan för den du ÄR <3 Älskar dig <3

jag vet att vi inte känner varandra ett dugg, men vill bara säga att du verkar helt underbart snäll och så himla duktig på allt du gör. Du ska inte behöva tycka att du kunde gjort bättre än vad du gjort, för det gör dej bara olycklig. Du duger precis som du är! Och med ditt ansikte så borde du få veta. Att du är sådär helt sjukt overkligt fin, så att när man ser dej blir man bara avundsjuk och undrar varför man själv inte fick ett sånt vackert utseende. Vet egentligen inte vad jag ska säga, men jag hoppas att det blir bättre ♥

Känner igen mig i allt du säger!! men tillexempel om du står och gör dig klar på morgonen oxh så tänker du ba usch mitt hår gud vad ful jag är osv så tänk ba fuck this. . för man blir inte ett dugg finare eller snyggare av att stå och oroa sig över hur man ser ut och om man vågar slappna av och bara andas våra sig själv osv så blir man automatiskt mycket finare på insidan och utsidan oxh ärligt om du ser någon med lite rufsigt hår bryr du dig då? nej det tror jag inte du gör .. det gör inte jag ialafall. och på tillexempel fotbolls träningarna tänk bara att du är där för din skull för att ha kul och om du skulle känna bara nej jag tycker inte de är kul så är det bara att sluta. oc h om ett prov går lite dåligt så är det inte hela världen för om du ska ha A i allt kommer du tröttna och sen inte orka med skolan och därför kommer allt gå åt helvete så kämpa i skolan men om du får lite dåligt betyg och du har försökt så ja så var det med det . tänk inte så mycket på vad andra tycker. man kan ha G i nästan allt men endå få en skit bra karriär

Jag tycker, att du borde prata med någon. nån du litar på, en kompis, en lärare, familjemedlem eller nått, för det hjälper verkligen. jag har mått så dåligt i över två år och jag väntade alldeles för länge med att söka hjälp att det verkligen är kört för mig, för mitt sinne är vrickat. men om du försöker rätta till det som känns fel kommer allt att lösa sig och du kommer känna att det blir mycket bättre, jag lovar!

Tänk på att man är alltid sin egen värsta kritiker, och oftast är det ingen annan än en själv som ställer så höga krav på just sig själv. Jag är en sådan person och det är svårt att försöka lätta på kraven. Men man måste jobba på det, ta det i små små steg. Våga känna att världen går inte under för att du inte tar det där extra löpsteget t.ex. Sen måste man göra personer besvikna ibland, för man kan inte vara alla till lags. Annars är det risk att du kommer att gå under som person, för i slutändan så är det viktigast att ta hand om sig själv!