Jag är rädd för bra dagar, delvis för att de tar slut men även för att jag är rädd för att aldrig få känna så igen. Du och jag, vi kan aldrig bara vara bra. Samtidigt, är det de bästa jag haft eller kommer ha. Därför är jag rädd över att inte räcka till, vore jag bra nog skulle jag väl vara värd tiden. Eller hur?

 

Nu vill jag sova, men magen gör ont och huvudet är fyllt av tankar som inte vill försvinna. Tänkte gå upp tidigt imorgon och göra bort allt jag inte hunnit idag, fast det lär ju inte gå som planerat. Godnatt.